I helgen som gick var det alltså dubbelutställning i Hässleholm/Hörby. Jag var och satte upp mitt tält redan på fredag em i Hässleholm och då var det blött och lerigt efter dagens regnande. Så jag väntade mig en kall och blöt lördag men så blev det ju inte alls. Runt 11-tiden insåg man att solen faktiskt var på väg och vid 12 var det varmt så in i den - i alla fall med jeans och rejäla skor. Fast vad gjorde det när Egon gick och tog sitt sista svenska cert och blev champion! 

Även Elliot och Niamh gjorde bra ifrån sig och fick ck båda två. Elsa kämpade på, både med och mot mig, men hon var ju klart bättre än förra året. Några gånger till så jobbar vi nog tillsammans istället.

Här är en bild på den vackra Niamh, synd att hon snart kommer att få taskig päls efter valpningen.

Andra utställningsdagen behöver vi inte prata så mycket om. Det räcker kanske med att säga att jag inte kommer att jaga den domaren fortsättningsvis. Men så är det ju, ibland är det upp ibland är det ner på utställningar och jag väljer ju själv att anmäla. 

Men en jätterolig sak är ju att Malte fått ett eget hem. Han ska tom börja på valpkurs idag så familjen verkar engagera sig mycket i honom. Han är utsatt på foder så förhoppningsvis kommer han att synas en del i utställningsringarna när det är så dags. Här är några bilder från hans sista dag med gänget.

 Sen måste jag bara få visa min orkidéblomma. Köpte en Vanda-orkidé för flera år sedan och den har haft en tynande tillvaro i ett fönster. Så plötsligt erbjuder den en sån här blomma. Den har varit igång de sista 14 dagarna och verkar inte vissna än på ett tag. 

Så har Malte-Nisse flyttat. Nu ska han vara på prov hemma hos den familjen som hade Ronnie några dar i förra veckan. Det blev väldigt tyst och stilla när han hade åkt med en massa av sina leksaker med sig. Men nu har kanske Ronnies skägg en chans att växa ut igen.

Ja, Malte-Nisse är fortfarande här. Han bor in sig mer och mer, men jösses! Jag kan ju bara inte ha 4 hundar hemma. Framförallt inte 2 hanhundar när tikarna löper, som Ronnie precis har börjat göra. Jag gjorde faktiskt ett försök att sätta ut Ronnie istället, men det gick inte. Jag saknade henne alldeles för mycket även om var i en jättetrevlig familj och hon förmodligen hade det minst lika bra där som här.

Malte-Nisse har varit lös i magen de senaste dagarna. Framförallt märks det på nätterna när han ska ut en gång i timmen. Han är dock jätteduktig och säger till fint numer när han behöver gå ut så det har inte blivit några katastrofer här inne. Nu är han satt på ris och keso under någon/några dagar och så hoppas jag att det återgår till det vanliga igen.

En något kylslagen helg tillbringades i Larv och Tånga Hed. Första dan var det kennelklubben och andra dan terrierklubben som inledde utomhussäsongen. Man får ju vara glad att det inte snöade. Vi fick sätta täcken på hundarna när dom låg i sina burar. Norton är ju ändå över 10 år och Ronnie har inte mycket päls att skryta med så det var välbehövligt. 

Det var roligt att Ronnie fick ck båda dagarna och första dagen blev hon dessutom placerad först i klassen. Och nej, det var inte bara hon där. En hel hoper av lovande småflickor äntrade juniorklassen så hon är kanske inte så dum i alla fall. Får se hur det går nu i Hörby som blir hennes nästa utställning. 

Besvikelsen var väl att Egon inte egentligen var med i tävlan om certet. Första dan var han 3a i öppenklassen med ck men andra dan fick han inte ens något ck och då blir det inga blågula rosetter. Men han är ju flott så det ska väl gå i alla fall vid senare tillfällen. Han är anmäld till ganska många utställningar nu i början på sommaren.

Malte-Nisse tillbringade helgen hos Egons familj medan vi var borta. Det hade gått jättefint och han hade skött sig bra. Dom tyckte dock att han var ju klart mer tuffare än vad Egon hade varit i samma ålder. Jag hoppas att jag snart får kontakt med någon som kan tänkas uppskatta hans humör och utnyttja det till fullo. 

Om ni är i trakterna runt Skara-Larv och Vårgårda så kan det lilla hotellet i Stenstorp rekommenderas. Hade aldrig hört talas om orten innan, men där var fina rum med sköna sängar och en jättetrevlig värdinna som var på plats innan 6 på morgonen för att fixa frukost till oss. Hundar fick medtagas och det var inte speciellt dyrt heller. 

PS Nu återgår Bloggen till att bara kallas Blogg igen. 

Idag är Malte-Nisse 12 veckor. Det är dags att ringa veterinären för 12-veckors-sprutan. Han är en stadig bit och jag tycker han har vuxit bara över helgen. Jag vägde honom imorse och badrumsvågen hamnade runt 7 kg. Han äter bra, kanske inte riktigt alla målen, men han är rund och go om magen så han får nog i sig vad han behöver. 

Han börjar bli mer självständig. När vi varit ute på en liten kiss-runda på jobbet så vill han inte alltid bli infångad för att gå in. Nej, istället travar han iväg utan några bekymmer alls. Hör inte när man ropar utan går och rotar efter pinnar och annat. Men än så länge kommer han när vi ska åka bil. Minns fortfarande hur jag jagade efter Ronnie för bara några månader sen. Han och Ronnie är verkligen bästisar vilket har lett till att Ronnie inte längre har så mycket skägg kvar. Hon börjar se lite kal ut på huvudet. Emellanåt blir det så stökigt inomhus att jag får sära på dom så dom lugnar ner sig igen. 

Imorse upptäckte jag också att han fått en fästing på nosen så jag ska skaffa in lite frontline i em och sätta på honom. 

Malte är nu 11 veckor och fortfarande kvar. Han firade 11-veckorsdagen i tisdags med att bli friserad. Därefter vidtog bus med Honey-Bunny och Marley så han var nog nöjd med dagen. Idag har det varit mycket lugnt, men han börjar piggna till så smått nu.

Har upptäckt att jag måste köpa nytt valpfoder till honom. Hade hoppats att jag skulle slippa köpa en säck till, men han måste ju äta. Har så gott som helt slutat ge honom 10 målet eftersom jag inbillar mig att det inte tränger på så mycket under natten ifall han inte äter sent. Annars sköter han sig bra om nätterna. Det är inte så ofta jag behöver stiga upp mitt i natten för att gå ut. Det är fortfarande direkt ut på morgonen så fort vi vaknar, men annars börjar det arta sig på kiss-fronten. 

Han klarar av att gå i stora trappan på jobbet ifall man inte går alltför fort, men än så länge så spärrar jag trappan i huset eftersom där är lättare att ramla ner. Vi får väl snart ta en liten runda inne i stan också så han får se nånting annat än traktorer. 

       Malte-Nisse, 11 veckor

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev här. Sist var när valparna flyttade hemifrån och kvar blev ju Grön som inte hade fått någon ny familj. Ännu har ingen hört av sig så han är fortfarande kvar. Han får därför kana med oss övriga så han har nu varit med på jobbet under 2 veckor och har börjat anpassa sig till mina arbetstider. Mina arbetskamrater har döpt honom till Malte-Nisse och namnet har fastnat så numer kallar jag också honom för det, eller kanske bara Malte.

Tänkte att jag skulle skriva lite om honom här så hans framtida familj får lite bakgrund till honom.

Malte-Nisse är nu drygt 10 veckor. Han har vuxit en hel del och han blir nog en rejäl pojke. Det är en liten tuffing och det är inte ofta svansen åker ner. Han är ju van vid att leka och umgås med mina hundar och har även träffat andra hundar på brukshundklubben. Han tycker om folk och går fram till vem som helst för att hälsa. Rumsrenheten är på väg, det är bara för mig att vara lite mer på alerten så jag hinner få ut honom. Han kissar ju inte längre bara där han står och går utan han börjar söka sig till favoritplatser.

Han sover i bur om nätterna. De första kvällarna hade han en del synpunkter på detta, men nu är det helt accepterat. Han hade också en del synpunkter på att sitta i hundburen bak i bilen, men dessvärre fanns det inget alternativ för honom om han skulle med. Numer så funkar det också utan protester.

Det blir väl så när man har haft en hel del valpar runt fötterna. Man bryr sig inte så mycket om protesterna, utan man gör som man vill i alla fall och det är bara för valpen att anpassa sig. Det har fungerat bra med övriga hundar och det verkar fungera bra även med Malte-Nisse. Han lär sig regler utan att man behöver ta i alltför mycket. Jag brukar säga till mina valpköpare att dom inte ska ta alltför mycket hänsyn till sina nya valpar och det är detta jag menar. Låt valpen anpassa sig efter familjen istället för tvärtom.

Så har nu valparna flyttat ut. Det har varit 2 intensiva veckor nu på slutet och man känner sig lite kluven. Dels är det skönt att valparna har flyttat och man slipper städa så himla mycket och dels är det den där oron "dom har det väl bra". Antar att det är som när ens tonåringar äntligen flyttar hemifrån. Men alla nya familjer verkar jättebra och jag tror säkert att det ska bra för dom fortsättningsvis. Nu kan i alla fall inte jag göra mycket mer för dom. Lycka till Nellie, Mira, Buster, Ramsey och Anton. Och så är det ju grön som är kvar här - utan någon trevlig familj som tar hand om honom. Är du intresserad av att bli fodervärd till en hane så får du gärna höra av dig så får du veta mera. Tills vidare kallas han bara för Bebisen. 

Här är i alla fall lite bilder från den sista tiden tillsammans. 

Det blev allt svårare att ta några vettiga bilder på dom.

Dom blev allt smidigare.

Och dom växte....

Ibland var dom i alla fall helt stilla

men ofta var det fullt ös.

Här är vi på väg till veterinären.

Här har Ramsey lämnat gänget

Och nu har även Buster åkt. Sen blev det inte fler foton.