I helgen som gick var det dubbelutställning i Danmark. Första dan var det danska kennelklubben i Fredericia och andra dan terrierklubben i Søndersø. Henrik B från Stockholm tog Linnea med sig ner till Kristianstad och så lånade vi Hildes takbox och kom in i bilen allihopa, med hundar. Vi körde redan på fredag middag och kom fram till Blommenlyst vid 5-tiden.

På lördag morgon var bilen täckt med mer än en dm snö vilket måste vara ganska ovanligt för Danmark. Vi kom dock i väldigt god tid till Fredericia för jag skulle putsa på både Egon och Betty. Fast det var inte så himla mycket att fixa med, så vi blev sittande en god stund och tittade på vad som hände i ringen och umgicks med folk runtomkring. 

Egon var först ut i ringen och vann sin unghundklass med en strålande kritik. Men när domaren sen skulle jämföra honom med de stora grabbarna, så fjantade han en hel del och var därför aldrig med i kampen om certet. Han slutade som 4 bästa hane. 

Ronnie gjorde ingen större succé. Hon verkar veva en del med frambenen - något hon aldrig gjorde som valp. Vi får väl se vad det blir av den utställningskarriären. Bättre gick det för Henriks flickor som tog både cert och cacib, och Elsa blev ju dessutom dansk champion. 

Egon lånades sedan ut till juniorhandlingen. Flickan som tog honom skötte det hela jättebra och Egon fick en rejäl duvning i hur man står i en utställningsring. Ekipaget slutade som 2 av alla deltagarna. 

Här är en typisk situation från junior handling. Det är alltså inte hunden som bedöms utan hur handlern visar upp sin hund. 

Och här har dom alltså hamnat på andra plats. 

På lördag kväll hade vi sedan en jättetrevlig middag på hotellet, där flera av de svenska utställarna bodde. Eftersom det gått så bra för Henrik så fick han den stora äran att bjuda oss övriga på champagne och stämningen blev hög.

Följande dag var vi i tid även i Søndersø. Konstigt nog började utställningen klockan 9, annars har det alltid varit 10 i Danmark. Den här gången var Linnea mer beredd på att Egon kunde tänka sig att konstra och han slutade som en -självklar - etta i haneklassen. Han fick därför certet och blev DANSK CHAMPION!!

Betty skulle inte vara sämre så hon tog hand om tikcertet och blev bästa tik. I kampen om BIR och BIM så gav väl Egon upp medan Betty stod som ett ljus, så hon fick den röd-gula rosetten medan Egon tog den blå-gula. Ronnie gick dessvärre inte mycket bättre idag vilket verkligen är synd eftersom hon är så väldigt lättvisad. Men jag är ju givetvis nöjd ändå med Egons championat. Nu ska han bara ha det svenska också, fast det kan han inte ta förrän i maj när han blir 2 år. 

Helgens skörd.

Det ser lite trögt ut på Allaflox valpfront. Jag var med Wilma till veterinären i onsdags för ultraljud, men det visade sig att apparaten var sönder. Så veterinären röntgade istället för att se hur livmodern såg ut. Och dessvärre tyckte hon inte att den såg ut att innehålla valpar. Wilma har annars matvägrat runt 21 dygnet och hennes spenar är klart 3 gånger så stora som vanligt. Så jag avvaktar ytterligare nån vecka innan jag tror mig veta hur hur läget är, ifall Wilma har valpar i magen eller om hon bara har blivit fruktansvärt skendräktig. 

I morse var det -17° på termometern, dvs dags för långkalsonger! Tur att man har garage i alla fall så man inte behöver skrapa bilen dessutom. Så här såg det ut när jag gav mig iväg vid 8 på morgonen.

Vackert är det i alla fall!

Sen har jag en av de finaste "vägen till jobbet" -vägen, bl a korsar jag Helge å som flyter igenom Kristianstad. Här är bilder från Torsebro (för er som är bevandrade i Kristianstads geografi). Isen har faktiskt börjat att lägga sig även i detta strömmande vatten.

Jag har ju hundarna med på jobbet, och dom har ställt sig in hos vår städerska Ingrid som alltid kommer med godbitar när hon passerar.

Dom vet så väl när det är Ingrid som kommer och ingen annan. 

Och här får dom utdelning för sin väntan. Leversnittar Mmmmmmm

Under trettonhelgen fick vi besök av en flock med såna här små mustasch-prydda saker. 

Det är faktiskt 6 stycken. Räkna dom själva!

Så är det nya året i full gång. Jag har tänkt att skaffa en ny dator så även jag kan komma in på facebook, men än så länge har jag inte kommit så långt. Men det blir väl ganska snart antar jag eftersom min hemdator är mer än lovligt långsam och trist nu. 

Tänkte bara visa hur det ser ut i mitt hem om kvällarna, framförallt då i soffan.

Ni ser platsen till höger, där kudden är? Det är den plats som jag har fått mig tilldelad. Så här ser det ut när jag lyckas tränga mig in där.

Jo, det är 3 hundar som ligger där. Föralldel, det blir ju rätt så varmt vilket är skönt nu under vintern, men det går ju inte att komma ifrån att det är trångt. Lika trångt blir det även i sängen om nätterna. Dessutom har Ronnie just "fött" en valp iform av en lurvig älg som piper när man råkar sätta eller lägga sig på den. Denna älg dyker upp både i sängen och soffan.

God fortsättning på er alla.

Så kom den äntligen, snön. I stora sjok och som vanligt totalt överraskande för oss skåningar. Snökaos på vägarna, avblåsta lastbilar och frysta näsor, men ändå så väldigt mysigt och fint. 

Så här såg det ut i min trädgård igårkväll. Har hittat en bra inställning på kameran som gör det möjligt att ta sådana här bilder. 

Idag var hundarna som uppskruvade på lunchpromenaden. Bara titta här;

Som sagt, jag hade en del förhoppningar om utställningen i Stockholm. Jag tyckte det hade varit kul om Norton hade fått sluta sin utställningskarriär med en domare som verkligen tyckte om honom. Men det gick fullständigt åt skogen. Herr Krasilnikoff kände inte alls igen honom, eller också har Norton totalt degat ner sig sen i våras. Inte ens ett ck fick han i veteranklassen. Jag insåg ju givetvis att konkurrensen skulle bli betydligt större än i Hörby, men ändå...

Tja, domare är inte riktigt konstanta i sitt tyckande, det är bara att konstatera detta. Wilma skötte sig i alla fall jättefint. Hon är lätt att visa numera och hon placerar sig vanligen i öppenklassen. Hade ju varit kul om hon kunde placera sig först nån gång också. Amsterdamvinnaren Egon var också med, men hans storhet gick den här domaren obemärkt förbi. En slät etta fick vi med oss. Fast det var många som gick ut med blåa band, och även några gula. En del fick faktiskt inga band alls eftersom domaren tyckte att deras pälsar var för dåliga. 

Jag fick i alla fall träffa en del barnbarn. Här är jag tillsammans med Neddus som jag också visade i öppenklassen. 

   Man kan tro att det är Norton i yngre dar. 

Sen blev det i alla fall mat! Och mycket mat, och mycket god mat. Tack alla som bidrog till denna fest. 

Även varm glögg serverades.

Här är en bild på det skånska bidraget innan den blev helt slaktad. 

Faktum är att jag var mätt hela vägen hem på söndagen också. 

På torsdagen den 10 åkte jag, Wilma och Norton upp till Borås för att Wilma skulle få träffa sin tålmodige fästeman. Varför Norton kan man undra. Tja, logistiken hängde inte riktigt med, så den stackaren fick följa med och sitta i en bur under hela tiden. Angus var en riktig gentleman. Han uppvaktade och uppvaktade och slutligen (efter en hel del övertalning) så gick Wilma med på "akten". Hennes matte sa att dom hade pratat om blommor och bin, men jag undrar allt om det verkligen stämde. På fredagen försökte vi igen, men då sa Wilma bestämt "NEJ!" så då fick det vara så. Egentligen hade jag tänkt åka till Borås efter Stockholmsutställningen också, men eftersom hon var så bestämd med detta så lät jag bli. Norton, däremot, tyckte att det fortfarande var dags, så jag vet faktiskt inte riktigt hur det är med löpet. Vi får väl hålla tummarna. 

Jag försökte ta några bilder på kärleksparet på fredagen när det började bli någorlunda ljust, men det var inte lätt. Här är dom i alla fall.

Som ni ser är Angus en aktiv kavaljer. Mer än så här gick inte plåta. 

Det blev inte så illa med kortkapningen. Det visade sig att jag lyckats spärra kortet i tid, så inga av de stora reservationerna gick igenom. Så nu har jag ett nytt kort och pengarna finns kvar. Vilket ju är väldigt skönt för denna helgen ska jag ju först till Borås och sen är det stora Stockholm och på vägen hem blir det Borås igen. Vad gör man inte för att få vackra valpar.