Inatt kom så Wilmas valpar. Vi hade en lång kväll innan dess. Först vid 10-11 tiden på kvällen så kom det hela igång på allvar, och då skulle också Wilma börja gå ut en gång i kvarten. Hon gjorde precis likadant förra gången. Det var frost ute i natt kan jag tala om. Sen ville hon inte föda valparna i Bia-bädden. Det fanns andra fina ställen som under min säng eller någon mörk vrå under trappan eller så.

Men till slut fanns det ingen återvändo. Vid strax efter 3 på natten kom äntligen dom första krystvärkarna och sen ploppade 4 valpar ut med en kvarts mellanrum. Sen tog det nån timme och så kom nr 5. Sen väntade jag ett tag till om det skulle komma fler, men det gjorde det inte. Så då gick jag ut till tvättmaskinen för att slänga in de handdukar som sölats ner under födelsen, och då var det nästan helt ljust ute. Klockan var då nästan 6 på morgonen.

Nu har jag i alla fall fått sova några timmar och ska väl försöka masa mig ut med dom andra hundarna vad det lider.

Vad det blev? Jo det blev 3 pojkar och 2 flickor. Alla är nu feta och runda som valpar ska vara, mörka i färgerna med nästan helt svarta nosar och trampdynor, och Wilma är en synnerligen duktig mamma-hund. Bilder kommer när jag kommer åt en annan dator.

Testade Wilmas spenar just nu. Mjölken är redan där.

Så var det dags igen - Wilma ska ha valpar! Hon har nu flyttat hem till mig och ligger och stånkar lite stillsamt här vid sidan. Veterinären såg 5 eventuellt 6 valpar och fler än så tror jag inte att det blir, tack och lov. Valpningen är inte heller överhängande, hon äter med god aptit och springer med dom andra hundar på rastningen. Men lite grann är magen dock i vägen. 

I helgen som gick var jag ju i Danmark på utställning. Nu gick det väl inte riktigt som jag hade hoppats, fast Polly blev faktiskt tvåa bästa tik ena dan, men det var ju hennes barn som jag hade hoppats på. Nåväl, man kan ju inte vinna jämt :)

Det visade sig också att danska jack russell klubben firade något jubileum, så dom gick mangrannt ur stugorna och visade upp sig. 

Visst ser det häftigt ut. Fler rapporter om Wilmas tillstånd följer. 

Här kommer lite bilder från Skåne-vintern. Det får gå raskt att plåta för fingrarna fryser snabbt till is. 

Det blir lite kallt om tassarna. 

Men man kan ju alltid klä sig efter väder. 

Ronnie som är en liten fnutt, har snö upp till magen nu.

Men även Norton får pulsa fram i snön.

Det kan vara svårt att hitta en bra kiss-plats.

Men en del intressanta fynd kan man nog göra ändå.

Och det verkar ju kul att springa i snön.

Men nu är det dags att gå in och värma sig igen.

Ja, då sitter man här igen och väntar på bilen. Kom tillbaka från Sydafrika igår, kallt och bedrövligt var det här. Bilen, som skulle vara på lagning medan jag var borta, var ännu inte färdig. Det hade tagit tid att inse att det var en läckande vattenpump som var problemet och inte ljuddämparen som jag trodde. Hoppas i alla fall att den blir färdig idag.

Fick låna Hildes bil för att hämta hem hundarna från hundpanget redan igår. Det visade sig att Polly var i höglöp (misstänkte att hon skulle börja löpa medan jag var borta) och Norton såg mer ut som en kerry blue än en wheaten, så smutsig var han. Annars hade jag lekt med tanken att para Polly en gång till eftersom 2 av hennes barn fick A på höfterna (trots hennes B/C). Men kontaktpersonen till den tilltänkte hanen är på resa, själv har jag ingen bil alls, och Pollys höglöp är nu säger experten bakom gallret. Så det får väl bli utställningsresor till främmande länder i jakt på sista cacibet och agility och rally-lydnad istället. Inte fel det heller.

Bilder från vackra Sydafrika kommer när jag väl når datorn på jobbet.

I helgen som gick var Hilde och jag i Rostock. Det var den internationella utställningen där som hägrade och eftersom vi inte hade Linnea med oss, skulle vi ju visa hundarna själva. Därför anmäldes A. Niamh och L. Falstaff a la Flox 'Sune' även till terrierklubbens utställning dan innan. 

Resan gick utan problem med färjan från Gedser, bara 1 timme och 45 min och så var vi inne i Rostock. Tack var tanten hittade vi också snabbt till vårt hotell. På lördag morgon var vi uppe i ottan och hittade raskt ut till Hanse messen där utställningen skulle vara. På plats mötte Werner och Ninni också upp med sina hundar Nora och Iris. Det var bara 5 hundar anmälda första dan, våra 4 och en veteran, så de enda hundar som hade någon konkurrens var Niamh och Nora som tävlade om samma cert. Tyskarna har ju en massa cert som ska delas ut i olika klasser. Niamh drog det längsta strået och slutade som BIR. Även Sune fick sina cert, men man plockar bara ut en BIR ingen BIM i Tyskland. Sen blev Niamh faktiskt BIS-2 bland de högbenta terrierna. 

Vi försökte också oss på lite uppställningsbilder med Niamh, men jag inser att jag behöver mer träning innan hon står lika flott som när Linnea håller i snöret. 

Vi var färdiga med utställandet ganska tidigt, och solen sken och det var nästan sommarvärme, så vad smakade bättre än ett glas rött innan vi försökte hitta en restaurang. 

Söndagen gick precis lika bra. Niamh blev åter BIR med det eftertraktade cacibet och alla certen, och Sune fick en lika bra utdelning på sitt deltagande. Denna gången hade både Sune och Niamh en hund att slå, Nora var inte anmäld här utan det var en annan tik som försökte gå före, men det hade hon ju inte mycket för. 

Sen satt vi och degade ett bra tag, innan bekanta till oss med border terrier lyckades få ut sina kritiker innan det var slut och fick dessutom tillåtelse att lämna stället - utan att gå in i stora ringen! Raskt gjorde vi samma sak så vi kom med en tidigare färja tillbaka och var i Kristianstad vid 9 på kvällen istället för vid 1-tiden på natten som vi annars hade räknat med. 

Här kommer en till kul bild från utställningen. Mopsar gör sig bra i grupp. 

Det blev ingen ny dansk champion. Wilma kom tvåa om certet i Hårlev, precis som Elliot gjorde. Väldigt trist. Men jag kan dessvärre inte visa henne lika bra som Linnea. Tja, det kommer väl fler tillfällen - hoppas jag. Nu på lördag är det i alla fall Gröngölingsutställningen i Hässleholm. Ett utmärkt tillfälle att träna valpar. Jag har anmält både Mira och Malte. Malte blev anmäld innan han blev rakad, men han får vara med nu i alla fall. Det blir ju inte så många andra tillfällen till träning annars. Jag hoppas ju vara i Sydafrika när stora valpuställningen äger rum i Malmö.

Helgen som gick var den sista utomhusutställningen för min del. Vädret höll sig i schack under bedömningen både lördag och söndag, fast på lördagen var det ganska så precis. Det var verkligen roligt att Mira gick så bra på utställningen. Hon var helt klart värd det efter alla problem hon haft med ilskna katter och kringflygande gräsfrön. Synd bara att inte Malte kunde vara med, men han ser uppriktigt sagt, inte klok ut just nu. Det kommer att dröja innan pälsen växer ut efter veterinärens attack med rakapparaten.

Sen åkte vi hem till mig Elliot, Ronnie och jag. Elliot och Ronnie ägnade sig åt sällskapslekar i trädgården hela eftermiddagen, och framåt kvällen kom även Wilma som skulle vara med på söndagen. Då var ungdomarna rätt så färdiga så vi hade en lugn kväll - ända till vampen Mira anlände med sina dofter. Stackars Elliot! Men flickorna kom väl överens, och Mira lyckades krypa in under sängen under natten. Min galne granne började åter spela hög musik 23.50 till 02.30 Inget vidare när väckarklockan ska ringa 5.45 Somliga tar ingen hänsyn alls.

Jag tyckte i alla fall att jag kom iväg i god tid till Bjuv men som vanligt blev det väldigt stressigt med tältresning och burbyggande och kamning. Mira skötte sig som om hon aldrig gjort annat, denna andra dag av utställning. Det kommer att bli kul att ställa ut henne fortsättningsvis.

Domaren ville se mycket rörelser, och jag visade fem hundar. Jag hade faktiskt träningsvärk i benen på måndagen. Denna dagen hade Linnea lovat visa Wilma och hon visade hur man gjorde när man tog cert! Det var väldigt tufft där ett tag eftersom domaren var väldigt förtjust i ungtiken. Faktum var att hon stod som certvinnare tills allra sista ögonblicket, när hon sedan satte fram Wilma, förmodligen för att hon har bättre päls. Så många gånger som Wilma blivit placerad i öppenklassen, men aldrig kommit hela vägen fram. Denna gången var öppenklassen inte så stor som unghundsklassen, konstigt nog.

Nu ska vi till Hårlev på lördagen, Elliot, Wilma och jag. Ifall Wilma tar certet där så blir hon dansk och svensk champion. Det är bara att hålla tummarna.