Här kommer lite bilder från Wilmas andra kull. 

Här har 4 bebisar kommit och vi väntar på nr 5

Och här är dom små liven, ett dygn gamla.

Wilma förefaller något skeptisk till valparna men hon är en utmärkt mamma-hund

Inatt kom så Wilmas valpar. Vi hade en lång kväll innan dess. Först vid 10-11 tiden på kvällen så kom det hela igång på allvar, och då skulle också Wilma börja gå ut en gång i kvarten. Hon gjorde precis likadant förra gången. Det var frost ute i natt kan jag tala om. Sen ville hon inte föda valparna i Bia-bädden. Det fanns andra fina ställen som under min säng eller någon mörk vrå under trappan eller så.

Men till slut fanns det ingen återvändo. Vid strax efter 3 på natten kom äntligen dom första krystvärkarna och sen ploppade 4 valpar ut med en kvarts mellanrum. Sen tog det nån timme och så kom nr 5. Sen väntade jag ett tag till om det skulle komma fler, men det gjorde det inte. Så då gick jag ut till tvättmaskinen för att slänga in de handdukar som sölats ner under födelsen, och då var det nästan helt ljust ute. Klockan var då nästan 6 på morgonen.

Nu har jag i alla fall fått sova några timmar och ska väl försöka masa mig ut med dom andra hundarna vad det lider.

Vad det blev? Jo det blev 3 pojkar och 2 flickor. Alla är nu feta och runda som valpar ska vara, mörka i färgerna med nästan helt svarta nosar och trampdynor, och Wilma är en synnerligen duktig mamma-hund. Bilder kommer när jag kommer åt en annan dator.

Testade Wilmas spenar just nu. Mjölken är redan där.

Så var det dags igen - Wilma ska ha valpar! Hon har nu flyttat hem till mig och ligger och stånkar lite stillsamt här vid sidan. Veterinären såg 5 eventuellt 6 valpar och fler än så tror jag inte att det blir, tack och lov. Valpningen är inte heller överhängande, hon äter med god aptit och springer med dom andra hundar på rastningen. Men lite grann är magen dock i vägen. 

I helgen som gick var jag ju i Danmark på utställning. Nu gick det väl inte riktigt som jag hade hoppats, fast Polly blev faktiskt tvåa bästa tik ena dan, men det var ju hennes barn som jag hade hoppats på. Nåväl, man kan ju inte vinna jämt :)

Det visade sig också att danska jack russell klubben firade något jubileum, så dom gick mangrannt ur stugorna och visade upp sig. 

Visst ser det häftigt ut. Fler rapporter om Wilmas tillstånd följer.