Malte är nu 11 veckor och fortfarande kvar. Han firade 11-veckorsdagen i tisdags med att bli friserad. Därefter vidtog bus med Honey-Bunny och Marley så han var nog nöjd med dagen. Idag har det varit mycket lugnt, men han börjar piggna till så smått nu.

Har upptäckt att jag måste köpa nytt valpfoder till honom. Hade hoppats att jag skulle slippa köpa en säck till, men han måste ju äta. Har så gott som helt slutat ge honom 10 målet eftersom jag inbillar mig att det inte tränger på så mycket under natten ifall han inte äter sent. Annars sköter han sig bra om nätterna. Det är inte så ofta jag behöver stiga upp mitt i natten för att gå ut. Det är fortfarande direkt ut på morgonen så fort vi vaknar, men annars börjar det arta sig på kiss-fronten. 

Han klarar av att gå i stora trappan på jobbet ifall man inte går alltför fort, men än så länge så spärrar jag trappan i huset eftersom där är lättare att ramla ner. Vi får väl snart ta en liten runda inne i stan också så han får se nånting annat än traktorer. 

       Malte-Nisse, 11 veckor

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev här. Sist var när valparna flyttade hemifrån och kvar blev ju Grön som inte hade fått någon ny familj. Ännu har ingen hört av sig så han är fortfarande kvar. Han får därför kana med oss övriga så han har nu varit med på jobbet under 2 veckor och har börjat anpassa sig till mina arbetstider. Mina arbetskamrater har döpt honom till Malte-Nisse och namnet har fastnat så numer kallar jag också honom för det, eller kanske bara Malte.

Tänkte att jag skulle skriva lite om honom här så hans framtida familj får lite bakgrund till honom.

Malte-Nisse är nu drygt 10 veckor. Han har vuxit en hel del och han blir nog en rejäl pojke. Det är en liten tuffing och det är inte ofta svansen åker ner. Han är ju van vid att leka och umgås med mina hundar och har även träffat andra hundar på brukshundklubben. Han tycker om folk och går fram till vem som helst för att hälsa. Rumsrenheten är på väg, det är bara för mig att vara lite mer på alerten så jag hinner få ut honom. Han kissar ju inte längre bara där han står och går utan han börjar söka sig till favoritplatser.

Han sover i bur om nätterna. De första kvällarna hade han en del synpunkter på detta, men nu är det helt accepterat. Han hade också en del synpunkter på att sitta i hundburen bak i bilen, men dessvärre fanns det inget alternativ för honom om han skulle med. Numer så funkar det också utan protester.

Det blir väl så när man har haft en hel del valpar runt fötterna. Man bryr sig inte så mycket om protesterna, utan man gör som man vill i alla fall och det är bara för valpen att anpassa sig. Det har fungerat bra med övriga hundar och det verkar fungera bra även med Malte-Nisse. Han lär sig regler utan att man behöver ta i alltför mycket. Jag brukar säga till mina valpköpare att dom inte ska ta alltför mycket hänsyn till sina nya valpar och det är detta jag menar. Låt valpen anpassa sig efter familjen istället för tvärtom.

Så har nu valparna flyttat ut. Det har varit 2 intensiva veckor nu på slutet och man känner sig lite kluven. Dels är det skönt att valparna har flyttat och man slipper städa så himla mycket och dels är det den där oron "dom har det väl bra". Antar att det är som när ens tonåringar äntligen flyttar hemifrån. Men alla nya familjer verkar jättebra och jag tror säkert att det ska bra för dom fortsättningsvis. Nu kan i alla fall inte jag göra mycket mer för dom. Lycka till Nellie, Mira, Buster, Ramsey och Anton. Och så är det ju grön som är kvar här - utan någon trevlig familj som tar hand om honom. Är du intresserad av att bli fodervärd till en hane så får du gärna höra av dig så får du veta mera. Tills vidare kallas han bara för Bebisen. 

Här är i alla fall lite bilder från den sista tiden tillsammans. 

Det blev allt svårare att ta några vettiga bilder på dom.

Dom blev allt smidigare.

Och dom växte....

Ibland var dom i alla fall helt stilla

men ofta var det fullt ös.

Här är vi på väg till veterinären.

Här har Ramsey lämnat gänget

Och nu har även Buster åkt. Sen blev det inte fler foton.