Nu var det ett bra tag sedan jag skrev här. Sist var när valparna flyttade hemifrån och kvar blev ju Grön som inte hade fått någon ny familj. Ännu har ingen hört av sig så han är fortfarande kvar. Han får därför kana med oss övriga så han har nu varit med på jobbet under 2 veckor och har börjat anpassa sig till mina arbetstider. Mina arbetskamrater har döpt honom till Malte-Nisse och namnet har fastnat så numer kallar jag också honom för det, eller kanske bara Malte.

Tänkte att jag skulle skriva lite om honom här så hans framtida familj får lite bakgrund till honom.

Malte-Nisse är nu drygt 10 veckor. Han har vuxit en hel del och han blir nog en rejäl pojke. Det är en liten tuffing och det är inte ofta svansen åker ner. Han är ju van vid att leka och umgås med mina hundar och har även träffat andra hundar på brukshundklubben. Han tycker om folk och går fram till vem som helst för att hälsa. Rumsrenheten är på väg, det är bara för mig att vara lite mer på alerten så jag hinner få ut honom. Han kissar ju inte längre bara där han står och går utan han börjar söka sig till favoritplatser.

Han sover i bur om nätterna. De första kvällarna hade han en del synpunkter på detta, men nu är det helt accepterat. Han hade också en del synpunkter på att sitta i hundburen bak i bilen, men dessvärre fanns det inget alternativ för honom om han skulle med. Numer så funkar det också utan protester.

Det blir väl så när man har haft en hel del valpar runt fötterna. Man bryr sig inte så mycket om protesterna, utan man gör som man vill i alla fall och det är bara för valpen att anpassa sig. Det har fungerat bra med övriga hundar och det verkar fungera bra även med Malte-Nisse. Han lär sig regler utan att man behöver ta i alltför mycket. Jag brukar säga till mina valpköpare att dom inte ska ta alltför mycket hänsyn till sina nya valpar och det är detta jag menar. Låt valpen anpassa sig efter familjen istället för tvärtom.