Flytten till ett större utrymme blir alltmer nödvändigt. Valparna ramlar nu över kanten med en viss regelbundenhet och därför är såna här hinder nödvändiga.

 Annars är valparna som valpar är mest. De gullar till sig för varje dag - fast nu börjar ju en och annan tand kännas i munnarna.

Det är rent ruskigt så fort det går nu. För några dagar sedan var det ingen som lämnade valpbädden. Idag springer dom över kanten till "yttergården". 

 Det har även blivit dags att introducera fast föda. Jag brukar alltid bjuda de nya små på köttfärs som första mål. Det är en riktig höjdare - om än något kladdigt. När dom väl har vant sig vid att man tugga på annat än mammas spenar, så brukar inte valpkulor vara några som helst konstigheter.

 Koncentrationen är som ni ser, fullständigt total.

 När den ena skålen är tömd, går man över till den andra. Därefter blir det till att städa i den lilla valphagen.

 Och här ligger dom nu, mätta och trötta, på rent tidningspapper.

I natt ramlade en av pojkarna ut över kanten (eller han kanske hoppade -vad vet man) så det börjar bli dags att förbereda den stora valphagen där dom ska tillbringa resten av tiden hemma hos mig.

Nu hör alla valparna. De tar sig fram på alla fyra benen, lite vingligt fortfarande men man märker att de blir stadigare för varje dag som går. Ännu håller dom sig mest i valpbädden, men man har börjat kolla in lite av världen utanför. 

Det börjar ju också bli ganska trångt när man ska ha något att äta.

För att lättare kunna skilja på dem, så har dom nu fått färgade små valphalsband.  

 Ännu är väl inte uppfattningsförmågan så där jättebra. Mamma är här nånstans men var????

 DÄR var hon!