Som sagt, jag hade en del förhoppningar om utställningen i Stockholm. Jag tyckte det hade varit kul om Norton hade fått sluta sin utställningskarriär med en domare som verkligen tyckte om honom. Men det gick fullständigt åt skogen. Herr Krasilnikoff kände inte alls igen honom, eller också har Norton totalt degat ner sig sen i våras. Inte ens ett ck fick han i veteranklassen. Jag insåg ju givetvis att konkurrensen skulle bli betydligt större än i Hörby, men ändå...

Tja, domare är inte riktigt konstanta i sitt tyckande, det är bara att konstatera detta. Wilma skötte sig i alla fall jättefint. Hon är lätt att visa numera och hon placerar sig vanligen i öppenklassen. Hade ju varit kul om hon kunde placera sig först nån gång också. Amsterdamvinnaren Egon var också med, men hans storhet gick den här domaren obemärkt förbi. En slät etta fick vi med oss. Fast det var många som gick ut med blåa band, och även några gula. En del fick faktiskt inga band alls eftersom domaren tyckte att deras pälsar var för dåliga. 

Jag fick i alla fall träffa en del barnbarn. Här är jag tillsammans med Neddus som jag också visade i öppenklassen. 

   Man kan tro att det är Norton i yngre dar. 

Sen blev det i alla fall mat! Och mycket mat, och mycket god mat. Tack alla som bidrog till denna fest. 

Även varm glögg serverades.

Här är en bild på det skånska bidraget innan den blev helt slaktad. 

Faktum är att jag var mätt hela vägen hem på söndagen också. 

På torsdagen den 10 åkte jag, Wilma och Norton upp till Borås för att Wilma skulle få träffa sin tålmodige fästeman. Varför Norton kan man undra. Tja, logistiken hängde inte riktigt med, så den stackaren fick följa med och sitta i en bur under hela tiden. Angus var en riktig gentleman. Han uppvaktade och uppvaktade och slutligen (efter en hel del övertalning) så gick Wilma med på "akten". Hennes matte sa att dom hade pratat om blommor och bin, men jag undrar allt om det verkligen stämde. På fredagen försökte vi igen, men då sa Wilma bestämt "NEJ!" så då fick det vara så. Egentligen hade jag tänkt åka till Borås efter Stockholmsutställningen också, men eftersom hon var så bestämd med detta så lät jag bli. Norton, däremot, tyckte att det fortfarande var dags, så jag vet faktiskt inte riktigt hur det är med löpet. Vi får väl hålla tummarna. 

Jag försökte ta några bilder på kärleksparet på fredagen när det började bli någorlunda ljust, men det var inte lätt. Här är dom i alla fall.

Som ni ser är Angus en aktiv kavaljer. Mer än så här gick inte plåta.